Momentet avslutat

Då vill jag tacka för erat goda arbete, för de bra synpunkter jag fått i utvärderingarna, och för er som missar lektionen idag finns slutpoängen under fliken Poängsättning.
Tack igen för era insatser / Mikael

Livsmedels- och jordbrukspolitik

Det finns många frågor angående livsmedels- och jordbrukspolitik, men frågan "Hur ska ett land tillhanda göra sin befolkning med nyttiga, säkra och prisvärda livsmedel?" är själv utgångspunkten för livsmedels- och jordbrukspolitik. Kampen mellan grupper som förespråkar frihandel för jordbruksprodukter och de som förespråkar en hög självförsörjningsgrad har stått länge. De förespråkarna för frihandel vill ha billiga livsmedel och tycker att det är bra att den inhemska jordbruksmarknaden får konkurrens utifrån. De motiverar också för att u-länder kan få igång utvecklingen genom att exportera livsmedel till i-länder. De som däremot förespråkar självförsörjning varnar för att det kan uppstå situationer där prissvängningar på världsmarknaden gör nödvändiga basvaror svåröverkomliga.

Jordbruket i Sverige kan beskrivas som en näringsgren i ständig förändring, syftet var dock i lång sikt att göra landet självförsörjande. Under 1900-talet från de båda världskrigen rådde livsmedelsbrist i Europa och det främste syftet var att öka produktiviteten för att säkra livsmedelsförsörjningen. Sverige är EU-medlem, vilket gör att det är en del av den gemensamma livsmedels och jordbrukspolitik. Eftersom EU vill deras egen producerade livsmedel ska ha företräde vill de att jordbruksprodukter som produceras inom EU ska kunna röra sig fritt utan handelshinder på den gemensamma marknaden. EU ansåg också att ett statligt stöd till jordbrukarna nödvändigt för att dessa skulle stanna på sina gårdar och producera mat, vilket förklarar syftet av målen för EU-jordbrukspolitiken.

Den gemensamma jordbrukspolitiken (EU) har som mål att;

• Höja produktiviteten inom jordbruket.
• Tillförsäkra jordbruks befolkning en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket.
• Stabilisera marknaderna.
• Trygga försörjningen.
• Tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till rimliga priser.

Jordbrukspolitiken inom EU utgör en ständig källa till irritation p.g.a. de ovanstående fem målen. Den intensiva odlingen leder till att miljön belastas med tungmetaller från konstgödsling och med kemikalier från ogräs- och insektsbekämpning och det gör att jordbrukspolitiken befinner sig under ett ständigt tryck från olika samhällssektorer därför att den medför en rad negativa konsekvenser för folkhälsan miljön och välfärden både inom EU och utanför EU:s gränser. Därmed vill Europas konsumenter ha livsmedel som är säkra och nyttiga.

Nuförtiden satsar Eu mer på att öka produktionen av ekologiska livsmedel och att utveckla nya näringar och grödor för landsbygden, vilket ska leda till mindre produktion av livsmedel och ökad produktion av t.ex. energigrödor. Ungefär 35 % av EU:s budget går till jordbrukspolitiken. EU:s gemensamma jordbrukspolitik och syftet var därmed att få en ökad produktion för att åstadkomma en höjd självförsörjningsgrad gällande livsmedel inom gemenskapen. Målen som har satts upp har varit en följd av politikens strävan om att producera kvalitetsprodukter och främja miljöskyddet inom jordbrukssektorn. EU vill försäkra sig om att alla medborgare kan få livsmedel av samma höga standard. EU:s jordbrukspolitik resulterar i att höja matpriser, överskottsprodukten och låg måluppfyllelse genom att subventionera det ekologiska jordbruket och det leder till ett ökat intresse hos lantbrukare att lägga om sin produktion och detta ger i sin tur till följd att konsumenterna får ett bredare utbud av miljömärkta produkter.

Andra länder kritiserar I-länderna (Eu) i WTO att de skyddar sig med hjälp av handelshinder mot konkurrens i de sektorer där de fattigaste länderna är mest dynamiska. Genom den gemensamma jordbrukspolitiken fick lantbrukarna stöd och garanterade priser, vilket stimulerade dem att öka produktionen, men de andra länderna har svårt att begripa det. En del varor exporterade man med hjälp av stöd, medan andra fick lagras eller säljas med subventioner inom EU. Dessa åtgärder innebar höga budgetkostnader och det var just därför ledde till internationell kritik från andra länder med stora exportintressen.

För länder som inte har handelshinder i form av tullar, gäller priserna på världsmarknaden. Men ofta råder det inte fri konkurrens, eftersom några stora uppköpare har nästan totalt kontroll över marknaden. Fem företag har 90 % kontroll över handeln i kaffe i världen och lika många företag kontrollerar 80 % av tehandeln. Med så företag är risken stor att företagen själva kan sätta priserna. Hur ska ett fattigt u-land våga häva tullar och släppa importen fri då om det inte är särskilt bra på någonting, som inte kan göra någonting bättre än vad andra i-länder kan?

Källor: GEO-boken (s. 202-203)

http://www.sjv.se/amnesomraden/handel/politikochframtid/eusjordbrukspolitik/varforengemensamjordbrukspolitik.

http://www.regeringen.se/sb/d/6376/a/57962

http://www.eu-upplysningen.se/Amnesomraden/Jordbruk/

http://ec.europa.eu/agriculture/capexplained/index_sv.htm

http://sv.wikipedia.org/wiki/Frihandel

http://www.slv.se/sv/Settings/Topplankar/Lattlast/Ekologiska-livsmedel/

/ Ahmet Tan-NVSP10A

Demografiska teorier

Redan 1700-talet har man haft olika teorier om befolknings hållbarhet, om att vad som händer när det inte finns tillräckligt med resurser för befolkningen!?! Det finns två huvudsakliga teorier med två olika uppfattningar om befolknings hållbarhet. Den ena står Thomas Malthus för, och den andra står Esther Boserup för.

Med den första teorin från Malthus menas att befolkningen ökar mycket snabbare än tillgången på livsmedel. Nämligen när livsmedlen inte räcker till drabbas befolkningen av svält och ökad dödlighet, och därmed återställs befolkning på en nivå där områdets produktionsförmåga räcker till. Då börjar befolkningen emellertid öka igen. Malthus var en engelsk präst och ekonom som levde på 1700-talet. Medan alla vetenskapsmännen tyckte att det var positivt med en stor befolkning stod han emot detta i en skrift från 1798. Han påstod att befolkningen ökade snabbare än vad produktionen på mat gjorde. Senare i mitten av 1900-talet kom hans idéer tillbaka med den nymalthusianska skolan där de åter nämnde teorin att jordens resurser var begränsade och ju fler människor desto större tryck på dessa begränsade. De trodde att man kan kunde förhindra detta världssvält och ständigt fattigdom genom att minska folkökningen, ” genom familjeplanering och barnbegränsning”. Men under Malthus livstid ansåg franska filosofer att det var fel att skylla fattigdomen och svälten på folkökningen, utan att det var ekonomiska och politiska skäl som stod bakom fattigdomen. På senare tid man kunnat bevisa det också att det går att kombinera folkökning med ökat välstånd.

Malthus befolkningsteori

Den andre teorin Esther Boserup, som var en dansk ekonom under 1960-talet står för. Esther bevisade igenom sin undersökning av historiska jordbrukssamhällen att det är befolkningens storlek som avgör tillgången på mat. Hon såg att en folkökning kunde leda till nya odlingsmetoder och ny teknik. Hon kom fram till att en folkökning kan sätta igång en teknisk utveckling och istället för svält leder en folkökning till överskott av livsmedel och ökad välfärd. Esther och hennes anhängare har en optimistisk syn på framtiden och människornas förmåga att anpassa sig till innovationer (nya idéer, produkter, tjänster osv.).

Boserups befolkningsteori

källor: Geo-boken, S. 131.

http://www.ne.su.se/ed/pdf/32-5-adbt.pdf

http://pluto.hive.no/pluto2003/espentan/NSM/Befolkning/

Gholam Jafary/NVSP10a

Markförstöring

Eftersom klassen har bara 30 elever så blev det inget inlägg om markförstöring. Utgå från SP10d:s inlägg: http://rgsp10d.blogspot.com/2011/03/markforstoring.html. Gör kommentaren här dock.

Brain Drain/Brain Gain

Eftersom inget inlägg inkommit, utgå från SP10d:s inlägg: http://rgsp10d.blogspot.com/2011/03/brain-draingain.html

Tätbygder och glesbygder

 Världen
Människan är väldigt ojämnt spridd över jorden. En tredje del av jordens landyta är obebodd. Det hör ihop med människans möjligheter till försörjning, ett exempel är att i vissa ställen går det inte att bo på för att klimatet är för kallt för någonting ska växa. Antarktis är ett sådant ställe. Dens yta är nästan lika stort som Europas men på grund av att Europas klimat är bättre bor det mycket mer människor där. Europa har en befolkning på 700 miljoner, medan i Antarktis finns det inga bofasta människor.  På så sätt märks det att jordytan är ojämnt bebodd. Europa är jordens tredje mest bebodda världsdelen efter Afrika och Asien där befolkningstätheten ligger på 66 invånare/km2 och Antarktis är den enda världsdelen som är obebodd.
Något som också gjort att människan är spridd över jordklotet är att förr när människan var beroende av jordbruket för försörjning så byggdes samhällen upp kring floddalar, slätter och kuster. Man bodde där för att jorden där var bördig och näringsrikt. Områdena översvämmades ofta och vatten förde med sig näringsämnen som gynnade jordbruket.
Vulkaniska områden har också bra villkor för jordbruk på grund av den näringsrika askan som faller ned och gör jorden rik på näringsämnen.  Ön Java är ett exempel på detta som har ett bra klimat och aktiva vulkaner som skapar fina odlingsvillkor för bland annat ris. Java har en befolkning på 120 miljoner människor på en yta som är en tredjedel av Sverige.


Sverige
I Sverige är befolkningen ojämnt fördelat. Stora delar av landet har en befolkningstäthet på under 5 invånare/km² men i Skåne är det 100 invårare/km². Om man jämför Skåne med stora delar av Mellaneuropa är Skåne väldigt glest befolkat. När Sverige startade att industrialiseras så flyttade allt mer folk in i städerna och det gjorde att Sverige blev ännu mer ojämnt uppdelat. Idag bor 80 % av Sveriges befolkning i tätorter för bara 80 år sedan så bodde hälften av befolkningen på landsbygden och för 200 år sedan så bodde fyra av fem på landsbygden, detta är en effekt av industrialiseringen och hur människorna flyttade dit det fanns försörjningsmöjligheter.
Källor: 1 wikipedia 2 wikipedia 3 www.sverige.com 4 http://www.ne.se/tätort 5 geoboken

Hawta Lak

Sexuell och reproduktiv hälsa

I många fattiga länder innebär en graviditet och barnafödande stora hälsorisker. Varje år dör över 500 000 kvinnor i samband med förlossningar. Ca 20 miljoner kvinnor får även bestående men på grund av för många förlossningar. Dödligheten hos både modern och barnet ökar om modern får flera barn väldigt tätt. Många familjer tvingas på grund av den höga barnadödligheten skaffa många barn. Då ökar chanserna att ett av barnen överlever till vuxen ålder, får ett jobb och kan försörja föräldrarna när de blir gamla. Därför skaffar föräldrar barn som en sorts pensionsförsäkring. Genom att införa mödra- och barnhälsovård minskar man dödligheten och i fortsättningen antalet födda barn. Detta gynnar kvinnorna. Kvinnor med en utbildning blir värderade utefter den och inte efter antalet födda barn, därför får utbildade kvinnor färre barn.
Familjeplanering innefattar förmågan att planera, förhindra eller senarelägga barnafödandet. Familjeplaneringen byggs till stor del på kunskap om hur de olika könen fungerar, tillgång till preventivmedel och säkert sex. En annan viktig del är jämställdheten. Ett jämställt förhållande mellan könen är viktigt eftersom en kvinna ska få bestämma över sin egen kropp. Om mannen har en högre ställning kan han tvinga sin fru att föda precis så många barn han vill ha. Kvinnan har då inget att säga till om, trots att det är hennes kropp. Men det strävas efter ett mer jämlikt samhälle. År 1994 beslöts det på befolkningskonferensen i Kairo att de reproduktiva rättigheterna, det vill säga rätten att bestämma själv vilken partner och hur många barn man ska ha, och de sexuella rättigheterna, vilket är rätten att slippa diskriminering och övergrepp, ska ingå i de mänskliga rättigheterna.

/ Jenny Lilja